Att jag har stjärnan i blodet är kanske inte så konstigt. Jag föddes i Stuttgart, och med en pappa som arbetade på Mercedes var min barndom och ungdom fylld av bilar. Det blev en hel del Jahreswagen (årsmodeller) genom åren, och jag fick se och uppleva otroligt många fina modeller på nära håll.
År 2000 tog jag över en av dem – en Mercedes SLK 200. Det var en fantastisk bil som jag körde och njöt av fram till 2006. Då förändrades livet; vårt första barn föddes, och plötsligt var en tvåsitsig sportbil inte särskilt praktisk i vardagen.
En bil som vägrade lämna släkten
Istället för att sälja bilen till en främling hade jag turen att min svärfar, som var bilmekaniker, tog över den. På så sätt visste jag att den var i trygga händer och att den stannade inom familjen. När han sorgligt nog gick bort såldes bilen vidare till hans bror, och när även brodern gick bort togs den över av hans dotter.
Nyligen hörde hon av sig och sa att hon inte ville ha den kvar längre. Cirkeln slöts, och jag fick chansen att köpa tillbaka min gamla pärla! Att få sätta sig bakom ratten på exakt samma SLK som jag tvingades lämna ifrån mig för 20 år sedan är en helt obeskrivlig känsla.
Vagnparken växer
Som om det inte vore nog med SLK:n har jag ytterligare en familjeklenod i min ägo: en Mercedes C230 Kompressor. Den har också varit i familjens ägo länge, men står för närvarande kvar i Nederländerna där jag bodde och arbetade under några år. Men snart är det dags – den ska transporteras hem till Sverige.
Det ska bli otroligt skönt att ha båda bilarna samlade här hemma. Man kan ta människan ur Stuttgart, men man kan uppenbarligen inte ta Mercedes ur människan!
Lämna ett svar